mannebog

Jag valde Näckrosbarnen eftersom jag missade den lektion där vi fick reda på vad de handlade om. Ibland tror jag det var ödet. Kanske var det för att titeln lät som Äckelboll när mina kompisar pratade om den. Men hur det än kom sig att just Näckrosbarnen landade i min famn så sitter jag här med en fängslande och underbart hemsk bok. Det är en sådan bok som man älskar att hata. 

           "Stoppa in huvudet i elden, Clara." Viskar Marcus. Trots elden är hans
                                           andedräkt varm mot mitt öra. "Stoppa in huvudet själv, din jävel."

I sig självt är titeln väldigt intetsägande, men om man slår upp boken kan man få en förklaring direkt.

          
           "Det ligger en pojke och flyter i vattnet. 
                                Han ligger med ansiktet nedåt, som om han tittade ner mot sjöns botten."

När man läste det här visste man inte vad som hänt eller vem pojken var, men man förstod genast att titeln syftade på detta. När jag läste vidare i boken kom det massa jämförelser med näckrosens rötter. I en sjö kan en näckros ha väldigt många rötter. Det finns mycket under ytan som inte syns, tre näckrosblommor kan vara från samma rot utan att de är lika alls. Lite som barnen Lancken.

Boken utspelar sig i familjens sommarstuga. I Rom. I Sverige. Det roliga och, ibland, förvirrande är att det utspelar sig ur olika personers synvinklar och i olika årstal. Ända från farmor Lancken till Clara som femåring. Huvudkonfilkten är mellan syskonen, Marcus, Charlotta och Clara. Marcus och Lotta fryser ut Clara och tvingar henne att göra hemska saker. Lilla Clara vill bara bli accepterad och älskad av sina syskon. Men ibland är hon lika jävlig mot de som de är mot henne. Föräldrarna är oväsentliga, då de inte orkar bry sig om vad barnen bråkar om. Oj, stack Lotta en gaffel i handen på Clara? Nämen. Fy. Jaja...

Boken är ett hemst drama, en grym och otäck släktkrönika. Den är så målande och så psykist påfrestande att jag inte fattar vart Axmacher fått denna inspiration ifrån. Allt det hemska och allt det gråa. Jag är inte heller säker på om det är lite av en verklig historia eller inte. Hur som helst är den fullkomligt och ytterligt fruktansvärd. Jag älskar den!


        "Det är som du inte tillhörde familjen. Med det håret." [...] "Jag är din syster", säger jag. 
                   Och då släpper han taget och hans hand faller ner längs sidan. "Jag vet", säger han."


Alla karaktärer vi lär känna i boken har haft en barndom som gått helt åt helvete. Någonting har förändrat deras liv så mycket att de inte mår bra alls. Inte det minsta lilla. Mamma och pappa Lancken mår inte bra. Inte bra var och en för sig och inte bra tillsammans, men de skaffar tre ungar som upplever något så dramatiskt att de tar ut det på alla de känner och blir smått hatade av sin omgivning.

Som jag nämnde tidigare är berättarperspektivet väldigt speciellt. Det hoppar mellan person och person, mellan årtal och i bland mellan första och tredje person. Det har gjort att de första 100 sidorna var förvirrande, men ganska snart kom man in i det hela. Jag tror att dessa tidhopp tillförde mer dramatik och det var som flera berättelser i en. Som tillsist vävdes samman.

"Med din familj som du älskar så mycket?" Jag såg upp på honom för att se om han skämtade, för visst var det ett skämt? Men han stod och såg alldeles allvarlig ut, och jag såg att hans ögon var blå.

Jag tänker mycket på Pojken som kallades Det när jag läser denna boken. Visst, de har sina skillnader. Pojken som kallades Det blir ju misshandlad av sin mamma. En vuxen som sviker. Men i Näckrosbarnen är terrorn mellan syskon. Pojken som kallades Det har alltid varit en av mina favoritböcker. Jag har alltid älskat det drama och hur man känner när man läser den, hur hemskt det än är. Det var nog inte en koppling gjord av Axmacher med flit, men Näckrosbarnen har landat brevid Pojken som kallades Det på första platsen.

Susanne Axmacher har satt ribban högt med detta verk och jag väntar spänt på hennes nästa bok.
Förfärad över denna Äckelboll, men ändå längtar man efter mer.


Sandra Lindgren - tack till Felicia som fixade en kategori! :D