mannebog

Att sätta tänderna i litteratur skriven av en författare, som belönats med det finaste av alla priser inom litteratur för ett av sina verk, var en erfarenhet jag aldrig tidigare tagit del av. Kanske på grund av de fördomar som följer med den författare som belönats med Nobelpriset inom litteratur. För visst är det så att den litteratur som belönats med ett sådant ärofyllt pris trots det inte står högst upp på best-seller listan. Litteraturen har utvecklats sedan boken skrevs under början på 1900-talet. Idag är dess syfte att underhålla oss och få oss att njuta när vi efter en lång och tröttsam dag äntligen får krypa ner i våra sängar för en efterlängtad natts sömn. Många ser den äldre litteraturen som alltför komplicerad och avancerad och vänder sig därför till det nyaste som bokaffärerna erbjuder. Jag anser att det är viktigt att bevara den typ av litteratur som belönas med Nobelpris, men även litteratur i en äldre anda och med ett mer avancerat språk och kontext. Texten är av hög stilnivå för att trots det vara skönlitterär och är berikad med ett stort ordförråd. Genom att läsa dessa typer av texter har man som läsare chansen att utmana sig själv och utveckla sitt eget språk i text och tal.    ´
  

Thomas Mann har valt att skriva boken i tredje person, ett berättarperspektiv som kännetecknas av en allvetande berättare som presenterar karaktärerna som ”hon” och ”han”. Jag anser att detta berättarperspektiv gör sig mycket bra i ”Döden i Venedig” eftersom läsaren får ta del av sådant som inträffat tidigare i Aschenbach liv, vilket är mycket viktigt för att få förståelse för hur denne man har påverkats och formats till den han är när boken tar vid. Man brukar likna berättaren i detta perspektiv vid Gud men i mina ögon framstår inte författaren som totalt allvetande, vilket liknar min åsikt vid Alices inlägg, angående hennes första analys av karaktärer och berättarperspektiv. Det finns inte en tydlig beskriven tankegång hos huvudkaraktären och känslor är i princip uteslutna. Man får som läsare på egen hand tolka personens innersta att döma av dess handlingar och delar av dess ytliga tankebanor och åsikter.

I denna korta roman vid namn Döden i Venedig berättar författaren om det sista skedet i en mans liv, en man vid namn Gustaf Von Aschenbach.  Författaren, Thomas Mann i fråga, beskriver hur huvudkaraktär i boken, under hela sitt liv kämpat emot och trängt undan det han egentligen känt. Jag tror han har präglats av det hårda livet som författare. Ett liv där hans yrke som författare har tvingat honom att prestera och leverera felfritt under en otrolig press. Gustaf Von Aschenbach är av att döma de första tjugo sidorna i boken en mycket hämmad man med en, redan från ungdomen, stark invand självkontroll. Hans liv verkar alltid ha gått i samma banor och trots att han haft pengar till det har han aldrig tagit sig tid att uppleva nya saker, platser och människor. Han verkar leva ensam och begränsad i ett mönster han inte tar sig ur. Jag tror att Aschenbach knappt har utvecklats under årens lopp och jag ser förväntansfullt framemot att ta del av den utveckling som väntar denne man. En rund huvudkaraktär inbjuder och lockar alltid till läsning!

Ur filmatiseringen av "Döden i Venedig"