mannebog

Man kan onekligen prata om kontexten samt koppla verket till författaren utan att tala om nazismen. Mann tvingades att flytta ifrån sitt hemland på grund av nazisterna. Jag tvivlar dock på Linns tro om att Mann var homosexuell. Jag tror däremot att han var en oerhört, speciellt för sin tid, smart man. Han lät sig inte manipuleras av nazisternas propaganda utan levde med tron att alla var lika värda. Mina historiakunskaper sviker mig lite men jag är ganska säker på att nazismen inte fått fäste då boken skrivs, vilket bara gör det ännu mer beundransvärt eftersom att Mann, redan innan nazismen spred sig på riktigt, hade dess motsatta åsikter. Han lät sig inte manipuleras, han höll fast vid sitt sätt att leva. Att han sedan tvingas fly är synd, men att Hitler bränner ens böcker kan inte vara något gott tecken.

Att beskriva kontexten känns lite mer invecklat. Aschenbach sitter i en mycket underlig situation då han han inte vet var han har sig själv. Mann beskriver gärna känslor, men jag får ändå känslan av att han inte vill säga saker och ting rakt ut. Eller så är det bara jag som inte är van vid det mer gammalmodiga sättet att skriva. För boken är verkligen känsloladdad. Jag har dock än så länge svårt att välja om Aschenbach verkligen blir kär i Tadzio eller om han bara beundrar honom för hans skönhet. Att man tycker att en gosse är vacker innebär inte direkt att man är homosexuell, och vad man fått veta än så länge i boken så handlar det bara om hur vacker han är, inte att Aschenbach dras till honom på ett mer sexuellt plan. Stämningen i Venedig beskrivs för övrigt inte speciellt väl, man får veta att vädret är dåligt, Mann beskriver också endast kortfattat de resor Aschenbach gör, mer fokus sätts på personer. Detta anser jag vara ännu ett tecken på att Mann värdesätter människor över allt annat, att alla människor, oavsett läggning, religion, hudfärg är lika värda, en väldigt mogen tanke för sin tid och ålder.

Att boken är skriven i realistisk stil är inget att orda om, den avbildar verkligheten precis som den är, inget varken o eller övernaturligt skildras i texten om Gustav Aschenbach och hans, om man nu vill kalla det så, förälskelse.

 Del två kommer om obestämd tid.

Sebastian