mannebog

Jag har haft förmånen att ta del av flera verk från Thomas Manns litteratur eftersom jag har läst utdrag från den Nobelprisbelönade ”Buddenbrooks” och tagit del av de första sidorna ur hans roman ”Doktor Faustus”. Jag anser att hans språk och säregna sätt att behandla karaktär och miljö med mycket invecklade beskrivningar passar i den typ av litteratur som ”Döden i Venedig” består av. Denna är en lång novell eller kortare roman där hans beskrivningar av miljö och personer blir levande eftersom de endast fokuserar kring en karaktär i detta verk. Mycket tack vare Thomas Manns sätt att beskriva karaktärer och miljö tror jag har fått mig att efter bara några få sidor uppleva att jag kommit Gustaf Von Aschenbach och hans vardag nära in på livet, något som gynnar läsningen av ”Döden i Venedig”. I ”Buddenbrooks” och ”Doktor Faustus” anser jag att hans inlevelse gällande miljö och karaktärer snarare förvirrar läsaren än hjälper den att lyfta fram huvudpersonernas personliga drag eftersom det i dessa verk kretsar kring betydligt fler karaktärer och berättare.

”Han fylldes av känslor som han trott vara döda, en ljuv kostbar längtan som hade slocknat i livets stränga tjänst men nu vände tillbaka fastän i sällsamt förvandlad form, och han kände igen den med ett förvirrat, förvånat leende. Eftersinnande, drömmande, formade hans läppar långsamt ett namn och ännu ett leende, med knäppta händer och uppåtvänt ansikte slumrade han på nytt i sin stol.”
                      Detta är ett exempel på att miljön är mycket abstrakt i och med att känslorna kan utläsas av sammanhanget och inte utifrån en tydlig beskrivning av Aschenbach tankar. Genom detta citat och kontexten kring detta kan man som läsare dra slutsatsen att Aschenbach har blivit förälskad och inte i vem som helst, utan i en pojke på hotellet i Venedig. Jag anser därför att detta citat är ett mycket bra exempel på vilken tid verket utspelar sig i. Thomas Mann levde under 1900-talet och är känd för att beröra tabubelagda ämnen i sina romaner på ett eller annat sätt. På samma sätt som han anknyter till homosexualitet i denna novell, utan att riktigt nämna det rakt ut, berör han den inre maktkamp som sker inom familjer i Buddenbrooks, en maktkamp som ofta sker även ifall familjerna alltid utåt sett visar god min.
Jag drar också en parallell till Åsa Lindeborgs debutroman ”Mig äger ingen” där hon beskriver sin fars alkoholism som något av sin egen vardag trots att ingen utanför kunde ana oråd, ytterligare ett fall där ett samhällsproblem drabbar en individ utan att utomstående förstår vad som föregår.

Bara för att Thomas Mann levde under 1900-talet betyder inte det att novellen utspelar sig under denna tid. Precis som någon utav de medverkande i Radio P1:s ”Bokcirkeln” sade i den andra delen av fyra boksamtal; det märks tydligt att Thomas Mann på något vis kan knyta an till de samhällsproblem som han berör i boken, i det här fallet pratade de om maktkampen och fasaden utan som ofta existerar i ett klassamhälle. Kanske beskriver han sin egen släkt under 1800-talet eftersom det var stora delar av hans släkt som hade levat då och kunde återberätta situationen med vanligheterna och konflikterna inom en familj på denna tid? I ”Bokcirkeln” nämndes också att läsarna reagerat på hans otroliga miljöbeskrivning av en plats vid havet där Buddenbrooks utspelar sig i ett skede av boken. Utan att ha läst boken kan jag förstå vilken känsla det är de syftar på och hur de vet att Mann befunnit sig på den platsen han beskriver för det är denna känsla som infinner sig när jag i början av boken läste om när Aschenbach kom till Venedig i ”Döden i Venedig.

Mann flyttade från Tyskland i samband med världskrigen vilket tyder på att han var emot den typ av diskriminering och förintelse som skedde. Ett av idealen som inte bara präglade förintelsen under andra världskriget utan också var en utbredd samhällssyn under 1900-talet var synen på homosexualitet. Jag tror att en man i stil med Aschenbach inte förespråkade homosexualitet då han var en akademiker och känd författare. En lärd man skulle definitivt inte tycka att något utöver det vanliga var acceptabelt, även ifall det inte handlade om att dra det så långt över gränsen som det skedde under andra världskriget. Om Mann vill spegla det kaotiska och motsägelsefulla i samhällets tid, vilket är karaktäristisk i Manns skrivande, har han lyckats. Detta är mycket kopplat till realism vilket är mycket troligt att han använde sig av i en tid då många idémässiga strömningar skedde i Europa liksom i övriga världen. Han ville spegla det som mycket troligt hände ”under ytan” i en värld som kanske inte alltid var så felfri som den försöktes framställas.