mannebog

Thomas Mann föddes 1875 i Tyskland och släppte sin första novell 1898. Han var ett av fem barn och var bosatt i staden Lübeck samt tillhörde sociteten och umgicks i de finare kretsarna i staden. Han tycker själv att han hade en omhuldande och lycklig barndom. På senare dar uppstod en slags rivalitet mellan Thomas och hans bror Heinrich, även han författare. Thomas beskrev hans bok Jakten på kärleken som en ”långtråkig skamlöshet”. Kan det ha varit så att de båda två försökte trycka ner den andre bara för att visa sig som den enda geuina författaren i familjen Mann?

Den första romanen, som många av oss i klassen läser, han släppte heter Buddenbrooks. Där skildrar han, relativt självbiografiskt, en köpmansfamilj i Lübeck. Att de bor i just Lübeck är inte så konstigt då det är hans hemstad och Manns pappa var en köpman. Det är som vanligt mycker detaljerat och, mycket tankar och många personer att lära känna. Dock är Döden i Venedig betydligt enklare att ta sig an då den bara är en 60 sidor ”lång” novell. Även den är någorlunda självbiografisk tror jag, där har dock Aschenbach ganska stora homosexuella karaktärsdrag. Fastän Mann aldrig gjort antydningar på att vara lagd åt andra hållet kan detta vara en anspelning på det även om han var gift och hade sex barn. Även i Buddenbrooks har en av karaktärerna, Hanno, homosexuella drag. Han skildrar oftast det han själv varit med om, många av karaktärerna i Buddenbrooks är verkliga personer som fanns med under Manns uppväxt och det var inte alla som uppskattade detta när boken väl kom ut och en lista över vilka alla i boken egentligen var fanns att läsa i bokhandeln.

Döden i Venedig släpptes 1912 och är en av Manns mest kända noveller. Han är mycket för beskrivande av saker, personer och händelser, vilket vi ältat nu i de föregående inläggen. Antagligen var han en man med många upplevelser i bakfickan, på så sätt kan han uttrycka sig på ett mer innerligt sätt och få oss ovetande att se allting i ett större perspektiv. Han besökte Italien tillsammans med sin bror några år innan Döden i Venedig kom ut, så troligt är det att han själv besökt de platser som beskrivs, att han känner en stor koppling mellan sig själv och Aschenbach. Jag menar nu inte att Aschenbachs förkärlek till småpojkar är något som Mann också kändes vid men somsagt ingen vet säkert vad Mann ville uttrycka med sina karaktärer som lutade lite åt andra hållet. I boken förlorar Aschenbach sin fru, kanske inspirerades Mann av sin egen fru som diagnosterades med tbc, kanske var det också en väldigt jobbig tid för Mann precis som det är för Aschenbach som nästintill är helt övergiven och en relativt ensam man vid den tiden.

Det finns i alla fall kopplingar mellan Mann och hans böcker, ingen tvekan om saken. Han var en man som hade mycket att berätta och förhållandevis har vi fått ta del av väldigt många skeden i hans liv utifrån hans till viss del självbiografiska verk.